Konserten är över. Jag spelade tidigt i programmet och kunde därför sitta och njuta av resten av konserten från parkett. Sakta men starkt kom alla minnen tillbaka, särskilt i slutkören då publik, musikklasser och solister förenades i den alltid lika stämningsfulla Sommarpsalm. Efteråt växlade jag några ord med några av de andra solisterna; Petra Jablonski, Johan Weigel och den inte alltför okända flickidolen Mattias Andréasson. När den sistnämnda sjöng lyste iphoneskärmarna som tända ljus i publikhavet då folk skulle föreviga hans framträdande.
När jag kom ut från min loge möttes jag av en fantastiskt stor skara skrikande flickor som alla ville ha min autograf…(trodde jag…) men det var ju självfallet Mattias kråka de ville ha på sina idolbilder, tröjor, skor och armar. Själv får jag nöja mig med att skriva autografer i en sörmländska skolmatsalar efter barnföreställningar med min blockflöjtskvartett.
