Ni vet hur man som utövare av ett så kallat udda instrument så som blockflöjt (udda i den bemärkelse att man som vuxen yrkeskvinna fortfarande inte kommit ur nybörjarträsket och övergått till ett riktigt instrument så som violin) ofta får följande kommentar efter man spelat färdigt en konsert: ”Hm, spännande repertoar, vem har skrivit den låten?” när de egentligen tänker: ”Vad tusan är de för mening med att spela konstig musik. E re sån här skit som mina skattepengar går till…?!?”
Ni vet hur man som utövare av ny musik på ett ej särskilt udda instrument så som blockflöjt (ej särskilt udda i den bemärkelse att blockflöjtens repertoar uppmuntrar till just ny musik och det därför anses som udda att som blockflöjtist INTE spela ny musik ) fortfarande ofta får följande kommentar efter en konsert: ”Hm, spännande repertoar, vem har skrivit den låten?” när de egentligen tänker: ”Vad tusan är de för mening med att spela konstig musik. E re till sån här skit som mina skattepengar går till…?!?”
Självklart finns det undantag. Som efter dagens två skolföreställningar på Bø skole i Nærbø då vi kvittrat och hackat och spottat färdigt med bland annat Sitting Ducks av Chiel Meijering kommer fram några barn och säger: ”Å ja, dere spilt Sitting Ducks, den er veldig bra.” What the…?? För hur många av er som läser detta blogginlägg och som inte är blockflöjtister känner till Sitting Ducks? Det visade sig att lärarna hade förberett barnen inför vår föreställning och de hade fått lyssna på vår myspacesida. Det kallar jag riktig musikundervisning det.
