Vi lämnar nu Piteå efter en lyckad konsert på Klusters minifestival RESONANS. Uruppförandet av Björn Sikströms stycke, som numera fått ett namn: ”Solitaire”, gick nog jättebra. Björn verkade nöjd…puh.
Båda barnen var med hela dagen och de lyssnade ganska snällt. I alla fall i början av festivalen. Sonen satt som ett ljus under första akten. (Mellan mikro och makro). I slutet bidrog han med lite plink plonk på en äggdelare, som han fick av Anna Eriksson (Tonsättare och musiker i ensemblen). Två timmar senare var det dags för min konsert och efter nästa fem timmars strötid på plats kände han att han ville bidra med mer än bara subtila bakgrundsljud på en äggdelare varpå han mitt under Patriks stycke för basblockflöjt och ringmodulator rusade fram till mig och ställde sig och tittade på mina noter. Men maken med dottern i famnen hann fram och kunde hindra honom från att börja blåsa i en av mina andra flöjter. När sedan sista tonen var spelad sprang han fram igen, ställde sig på stolen och tittade ut över den applåderande publiken som om han tog åt sig hela äran.
Tack förresten till Klusters fina arrangörer, ljudtekniker och ljustekniker. Ni gjorde det hela extra roligt.
Sådär ja, nu sover båda barnen gott i sina bilstolar och vi börjar vår långa färd mot landets södra delar. Bara 820 km kvar…
Dottern fick ligga i basfodralet medan jag soundcheckade.
